thoughts

Det känns som allt står stilla. Som man bara har tryckt på stop och jag är den enda som kan gå runt men ändå så kommer jag ingen vart. Jag frågar mig själv hela tiden vad är meningen med det här, och jag svarar alltid tillbaka - jag har ingen aning.

Och jag har verkligen ingen aning vad det betyder. Jag är less på allt men samtidigt så är jag inte det. Hur kan det fungera? Blir lite smått galen. Jag funderar på att göra någoting, men vad?
Ska nog ta och tänka lite mer seriösare på att flytta till Vancouver.
Jag har i alla fall blivit medlem på en sida där man kan söka jobb i vancouver, jag har också kollat på lägenheter. Också har jag hittat en skola jag är sugen på. Egentligen har jag väl ändå tänkt rätt mycket på det.
Frågan är bara om jag vågar.
Samtidigt som jag tänker; 'Klart som fan att jag vågar. Skulle nog vara kanonkul!' så tänker jag också på hur mycket jag lämnar bakom, min familj mina vänner, hur skulle jag klara mig utan dom? Det är det som känns tungt. Men jag har i och för sig redan fått lovat av mamma och Jim att dom kommer och hälsar på mig.
Mamma tycker det skulle vara jätte kul och bra för mig att göra det. Och jag tror Jim tyckte var ganska så häftigt.

Så egentligen vad har jag och förlora?....